Enligt allas vår Wikipedia kan kromosomer
"betraktas som den mest tätpackade formen av DNA". Jaha. DNA är ju egentligen bara intressant när man läser Jurassic Park (ingen kommer tro mig om jag säger att det är en väldigt bra bok, så jag försöker inte ens... men Crichton var värd respekt en gång i tiden!). Det enda som spelar någon roll i sammanhanget just nu är att vår enda Y-kromosom precis satt sig i en taxi och lämnat både oss och vårt sommarparadis. Låter kanske inte helt dramatiskt för alla som vet att våra somrar brukar vara lite uppdelade med boende, jobb och barvakter hit och dit - men den här gången är det faktiskt extraordinärt: vi kommer inte vara samlade alla fyra igen på över en månad! Först åker pappa hem till Lund och börjar flytta våra miljontals lådor och möbler till den nya lägenheten i några dagar. Vi andra stannar i stugan över helgen, då mormor och morfar hämtar för transport ner till 08-boendet. På onsdag ökar sedan avståndet mellan den manliga och kvinnliga delen av familjen ytterligare, då pappas plan lyfter mot down-under. 2,5 veckor på konferens/semester/släktträff i Melbourne och Adelaide för hans del, medan vi andra är dels i Nykvarn, dels hemma i Lund och jobbar (det sistnämnda gäller enbart mamma, sista veckan). I slutet av juli (månaden som inte ens börjat än!!!) kommer pappa tillbaka till Skåne och får snabbt skaka av sig sin jet-lag: sen är det en veckas intensiv flytt som gäller igen. Och först efter det kommer E&T hem: till nytt hem och föräldrar som varit ifrån dem alldeles för mycket!
Ja, helt bra känns det ju inte. Vi får alla påminna oss om allt fint sommaren dock har att erbjuda: förhoppningsvis mer härligt väder, mys med diverse släktingar och säkert en del utflykter. Och även om det är vinter i Australien kan vi väl knappast tycka synd om Chris som får åka på så exotiska jobbresor? Medan saknaden är akut kan vi dessutom påminna oss om de fina dagarna vi haft här hittills:
En sista mysig utelunch hann vi med på fina Piren här i stan. Tienne triumferade genom att lyckas få i sig både köttbullar med mos samt spaghetti med köttfärssås helt själv - och utan att vi behövde slänga kläderna efteråt!
Väl i stugan igen överraskade pappa med några uppskattade presenter som flickorna kan leka med de närmsta dagarna. Utmaningen nu blir att förstå innebörden av att "dela med sig" och "turas om"... Speciellt som Tienne numera ägnar sig åt många flerordsmeningar - varav huvuddelen inleds med ordet "MIN" och följs av ett subjektiv (vars ägandeskap vi kanske inte alla är överens om...). Ja, när hon inte väljer att slänga tillbaka ett av våra alla "ajaj" när vi gör något som inte faller henne i smaken, eller bestämt förklarar "inte Ia" om något hennes syster vill ha/göra...
Men nu måste vi passa på att lapa mer sol - det ryktas om att det här vädret inte ska hålla i sig hela svenska sommaren...
4 kommentarer:
Oj, här var det livat! Flytt? Permanent flytt? Det låter riktigt spännande.
Och det är klart man blir stolt som en tupp (höna?) som mamma när man får höra att barnen är söta. Det är ju era gener! ;)
Jag kan förstå ångesten - det blir så mycket mat, så mycket mat, så mycket mat, allt på en gång. Skräckinjagande? Jag har dock kommit över det nu, och tycker det är riktigt trevligt att vara ute och handla. Dock är det alltid något som glöms, suck. Glömde ni något, som du kommit på än? ;)
Haha, en sådan förstående man! En sådan skulle man ha! (Kan lite skamset erkänna att min egen faktiskt BLIR avundsjuk, haha!)
Oj, så spännande. Jag vill gärna höra hur E reagerar på mjukglass - aldrig har man väl stött på ett barn som avvisar någon sorts glass?
Jag tycker Mariefred är otroligt vackert. Dock bor de inte i Mariefred, utan snarare en halvtimme-trekvart utanför, också. I ett litet sommarstuge-område mitt ute i skogen. Var ligger ert sommarställe?
Vad härligt! Men ni är ju ett par stycken också, jag tror inte ni kommer tycka att det är för stort. Snarare mer bekvämt, bara.
HAHA, ja, jag vet PRECIS hur du känner dig med väntan. Jag har mitt datum den första september. Nu säger hon att EVENTUELLT, kanske kanske är det möjligt att jag får flytta några dagar in i augusti. Men jag vågar inte ens hoppas, det blir bara pannkaka av allt då. Men jag vill verkligen flytta så snabbt som möjligt. Men du har ju inte alls lång tid kvar nu, va? :)
Åh, då förstår jag med maten. Jag brukade snarare vara rädd för alla valen. För jag hade alltid sådan beslutsångest. VAD ska jag ta? VAD blir över? Jag har alltid haft ångest för att LÄMNA saker som är goda, det hade jag jätteproblem med förr. Jag vill ha tid att äta allt, men inte för mycket på en gång. Herreminje, så jobbigt det brukade vara..
Lycka till med ingenting-görandet ;)
Haha, sådan tur du har, kan låta din familj hjälpa dig lite omedvetet med ångest!
Men det blir ju så, när man har problem så blir maten väldigt "helig" och att SLÄNGA det som är så förbjudet men så frestande och så spännande och herregud, ja.. Det klart det är ångestladdat, nu när jag tänker i efterhand. Klart att jag tyckte det. (och det är faktiskt fortfarande lite jobbigt, jag gillar inte att slösa på saker och ting)..
Men nu gäller det bara att lyssna och känna vad kroppen vill NU, så att man kan få in den här spontaniteten i matrutinerna (som jag lite skrytsamt måste medge att jag lyckats med rätt bra.. tehe.)
Jättefina bilder på mina älsklingstjejer! och sonen ser fin ut också. Ska försöka nå honom på telefon innan han åker. Han berättade om dockhuset som ska "delas"!
Kram
farmor
Skicka en kommentar