2011/08/17

Syn

Perfekt sådan besitter numera fadern i detta hushåll. När mamma började prata ögonlaser för ett halvår sen var det "alldeles för osäkert". Men som vanligt med karlar kom en dag då han själv började fundera på saken - och vips var det en fantastisk idé. Idén genomfördes i tisdags och nu undrar han varför han inte gjort det tidigare (trots sveda och värk och allmänt mans-gnäll). Mamma har därmed stora förhoppningar inför sin egen tid om en månad!

Det här med att se är för övrigt något man kan fundera över. Vad vi ser - eller kanske väljer att se. Som t.ex. fotografierna Elicia beskådade i måndags (förra inlägget): hon stod inte och tittade på en spritt språngande naken svart man - hon såg ett konstverk. Detsamma gäller så mycket i livet - ingen människa tar in alla intryck hon får, vår hjärna är selektiv på ibland outgrundliga sätt. Det kan nog vara nyttigt att tänka på: att vi aldrig ser allt. Och att motsatsen därmed också gäller: att andra människor inte ser allt hos oss. Det beror nog delvis på att vi väljer vad vi vill visa. Men också att människan i grunden drivs av ett visst mått av egoism: hur människokännande man än må vara står man sig själv närmast, tolkar och lägger vikt utifrån sin egen person. Givetvis inga medvetna val. Ibland kanske bara rent oförstånd. Men ändock: vi ser aldrig hela bilden, hela personen. Och kanske är det bäst så?

Sofia, jag har i alla fall läst ditt meddelande. Och jag kan nog säga att på 5 år är du ca person nummer 2 som rakt ut deklarerar att du har sett. (Den 1:a var Elicias fantastiska förskollärare Britt-Marie, way back in Linköping...). Trots slutsatserna ovan känns det... underligt.
Men jag ska inte vara orättvis, jag vet att ni är fler som säkert försökt få fram samma meddelande. Jag menar, alla kan ju inte vara lika frispråkiga som den underbara dalkullan! Dessutom kan det ju också vara så att det ibland är den observerade som blundar inför observationen...
I alla fall: Sofia, du råkar faktiskt uppmärksamma just den här elefanten i rummet i ett skede när den håller på att krympa (eller tvärtom, så att säga). Med det inte sagt att sådana meddelanden är mindre viktiga (kanske tvärtom där också faktiskt). Mottaget med värme i alla fall!

Fortsätt titta ut på livet och dem omkring er. Och se när det behövs. (Då är det också fullt tillåtet att blunda ibland)
Att se ut över vatten är bra för själen.
(Speciellt om det råkar vara Haggen man vilar blicken på.)

Inga kommentarer: