Tyvärr var barn- och utvecklingspsykologi-avsnittet alltid de man gick förbi snabbast på Personal-och Arbetsvetenskapsprogrammet (av någon anledning fokuserade vi mer på grupp-, organisatios. och ledarskapspsykologi och sånt tjafs). Och något säger mig att Matematikprogrammet inte heller fördjupade sig särskilt i detta... (logik och barn är ju ändå en omöjlig ekvation).
Empiriska studier i helgen slog i alla fall fast:
1) Sjuåringar tycker det är jobbigt att behöva säga hejdå till någon man tycker om. Även om de vet om att man ska ses snart igen - t.o.m. snabbare än vad man annars brukar
= Elicia grät som vanligt en skvätt på kvällen, några timmar efter att hennes mormor och morfar lämnat Lund, men tröstade sig själv med att det bara blir 2 veckors saknad den här gången.
2) Tvååringar fullkomligt hatar att säga hejdå. Men de kan lyssna och förstå när man förklarar att man ska ses snart igen. Vilken uppfattning de har av tid kan dock diskuteras...
= Tienne blev hysteriskt ledsen när morfar som siste man i morföräldraparet lämnade lägenheten söndag eftermiddag. Men eftersom vi berättat att vi nästa torsdag ska ta tåget efter dem upp till Stockholm knallade hon glatt hemifrån imorse och klargjorde: "Inte dagis. Åka mormor och morfar." Blev inte helt lätt att leda henne till Pricken efter det...
För övrigt har tjejerna alltså haft en förträfflig helg med makarna Melander. Barnbarnsaktiviteterna inkluderade bl.a. tågtripp till Köpenhamn, för besök på Halloween-smyckat Tivoli och solkysst Ströget. Vi hoppas på bilder levererade från mormors kamera snarast!
4 kommentarer:
Åh, barnaliv!
Något jag verkligen fruktar är att börja lämna mina barn på dagis, och höra dem gråta och skrika. (om man nu har sådan tur att man är så älskad!)..
Det måste vara hjärteskärande.
Din brist på kommentar i det inlägget är definitivt positivt! Ville egentligen inte skriva det från början ens - kändes så onödigt uppenbart (för min del), men förstår att många där ute är nyfikna.
Haha, ja, men så är det väl i början, när allt är roligt och nytt och spännande? Allt som inte är vardag är ju extra roligt - och inte bara för de mindre knottarna!
Och ja, du har nog rätt. Lev i nuet, that's the secret! Med tanke på hur länge jag tidigare drömt om att få ha det som jag har det NU, så borde jag verkligen njuta!
Det blir spännande att se om Tienne har glömt farmor och farfar helt när vi ses nästnästa helg! Vi har ju inte sett flickorna sedan sommaren. Ser fram emot att krama om dem.
PS, skolkorten på Elicia kom igår, fina.
Det är lika svårt för oss varje gång man måste åka, men den här gången visste ju även vi att vi snart ses igen. Satt själv och försökte förklara för Tienne när hon åt lunch att sedan skulle hon vila och då skulle mormor ta tåget till Södertälje,men hon log lika glatt varje gång och sa Tienne åka tåg, så lätt är det inte.Krama tjejerna så ses vi snart igen./Mormor Anette
Skicka en kommentar