Semester

Så var juni månad nästan till ända och sommarledigheten här för hela familjen. Tidningarna har i flera veckors tid svämmat över med tips från diverse stress-forskare om vilka strategier man ska använda sig av för att kunna koppla under semestern. Jorå ser ni, att bara tro att man kan vara ledig går inte för sig - man måste tänka på 1000 saker (i 5-10 punkter med klatschiga rubriker) inför och under tiden man är ifrån jobbet för att det inte ska bli total katastrof... Lägger vi ihop alla tips och all statistik (ja, det nämner t.ex. gärna att skilsmässoansökningarna rasar in just efter semestrarna) så framstår en lyckad familjesemester som en total omöjlighet.
För vår del är det nog inte fara, dock. Vi verkar nämligen inte passa in i vad man kallar "familj" i dessa sammanhang. För läser man tipsen (i allt från DN till MåBra och Amelia) inser man att de utgår från en familj med minst 3 barn, en pappa som grillar och klipper gräsmattor, en mamma som köper och lagar mat hela dagarna, ett fallfärdigt torp som måste renoveras och en plan på att åka Sverige runt för att inkvarteras hos avlägsna släktingar och bekanta - trots att ungefär samtliga i familjen VILL göra nåt annat (och aldrig detsamma som varandra).
Vi kör som vanligt: delar upp oss så alla får egen-/par-/mor-och farförälder-tid i lagom doser. Mat köps färdig och gärna kall (När inte nån annan grillar den åt oss på sin redan klippta gräsmatta). Det närmsta vi kommer renovering är "Det kanske är dags att dammsuga hyreslägenheten nån gång?". Och trots att vi nog försöker vara lite sociala så undviker vi i det längsta att bli inneboende hos dem vi ska träffa. Svårt att misslyckas då!

Däremot ska erkännas att en annan av tidningarnas vanliga vår- och sommarrubriker träffade bättre i år. Hör talas om "majstressen"? Om inte så kan du läsa mer om det t.ex. här. I korta drag handlar det om att vårmånaden gärna svämmas över av aktiviteter och åtagande, på väl vardagar som fritid. Man blir faktiskt rätt matt bara av att läsa om det hela. Men tidigare har artiklarna inneburit enbart detta; man läser och blir lite trött av tanken, men känner sig inte berörd. Förrän nu. Våren 2012 har familjen Howard-Melander nämligen haft:
-Två föräldrar med jobb de bryr sig om och som kräver/lockar till sociala åtaganden på olika sätt
-En dotter som går i första klass med allt det innebär av skola och vänner
-En dotter som drabbats av förskoleröra samtidigt som hon lärt sig att ställa krav på världen
Enter "majstress". Och vi kan tala om att namnet ljuger: juni månad är minst lika inblandad i det hela!
På 10 veckor hade vi minst lika många kvällsmöten och ca 8 helger bortresta på olika sätt. Socialt och trevligt, visst. Men också ovant för oss som länge levt mest i vår lilla familjebubbla.
Nu när juli anländer kan vi räkna förlusterna, på lite olika sätt. T.ex. så har pappa hunnit säga upp sig tre gånger (nej, vi vet inte heller om han har ett jobb eller inte längre... men vi tror han får betalt för att göra nånting). Elicia har tagit smällarna av att vara en äkta "tween" - och med två stressade föräldrar, en bråkig lillasyster och fyra (4!) tjejbästisar är inte det det lättaste! Tienne har gått från att vara lite otrygg till total-trots. Och mamma har (i reella såväl som immateriella tal) förlorat ungefär hälften av det hon vann i Australien Inte godkänt. (speciellt inte sistnämnda) Men ser man det som ett första försök - och att Australien-resan trots allt bara varade EN månad - är det nog ganska rimligt.

Sensmoralen i denna textmassa från ett huvud som redan tagit ledigt? (nämen titta, det GÅR!)
Läs inte tidningar.
Och tillbringa minst 6 veckor down-under om året.

Vissa vet i alla fall hur man kopplar av