Stor tjej

Har vi nämnt att de här damerna vi har bara blir äldre och äldre?? Förmodligen (och ganska naturlags-enligt). Anyway: de här damerna bli bara äldre och äldre!

I fredags vaknade Elicia med lite feber och snuva. Den vanliga paniken uppstod: mamma och pappa är ju på väg till jobbet och det var ju massor av viktiga arbetsuppgifter just idag och vi var ju tvungna att inhandla stövlar till dagen därpå och... Sen tittade mamma på den långa saken i sängen och insåg att den mycket väl klarade av att ligga där på egen hand.
"Du, mamma åker till jobbet några timmar. Du kan väl ligga här och titta på svt-play på iPoden?"
"Okej"
Nej, inget olagligt vobbande där inte.
Lagom till lite lunchmat kunde mamma komma tillbaka med en hel del uträttat. Och sen skulle barnet vila igen. Så varför inte gå och hämta lillasyster och åka ner på stan precis som planerat? Shopping av stövlar och middagsmat - check.
Det här med "nu är ni fast i 18 år" har visat sig vara en sanning med modifikation!
(nej tack, vi behöver inga "Små barn, små problem..." citat - och för övrigt gillar vi liksom ungarna)

T visar sin mognad på lite andra sätt. T.ex. genom hysteriska 3-årings-utbrott (yey!) Dessa har de senaste veckorna börjat uppvisa en viktig skillnad gentemot tidigare utvecklingsfasers hysteriska utbrott; hon ångrar sig nämligen efteråt. Och kanske ännu viktigare: hon kopplar ihop sitt beteende med den bestraffning/utskällning/besvikelse som kan bli följden. Igår, efter en ovanligt skrikig och bråkig morgon som lämnat pappa helt slut när T och mamma skulle sätta sig på bussen till Malmö för ett jobbmöte, märktes tydligt hur hon var ledsen för hon betett sig. Faktiskt så här tydligt:

Mamma fick nästan dåligt samvete som tagit upp bråket till samtal ("Visst är det tråkigt när vi måste bråka så här, vi blir ju alla ledsna?" o.s.v.)
Detta har hänt allt oftare. Att en liten gråtande blondin kryper upp mot mammas demonstrativt stela och stampande ben, sträcker ut armarna,  och ger ett helt oombett "Förlåt". Och så kan man inte vara arg hur jobbig hon än varit, utan passar istället på att kramas ordentligt (nåt man ju inte alltid får chans till annars med detta energiknippe!)

Nu låter det ju som om vi bara bråkar och agerar hårda bestraffare. Men oroa er inte - vi använder motsatsen mutor minst lika ofta! Som i lördags, när mamma kom ut ur duschen och upptäckte att T hade städat hela sitt kaosartade rum. (Det vanliga är annars ett klagande "Men jag blir så TRÖTT då! DU kan göra det.") Efter den inledande förundran mindes mamma vilken veckodag det var och nåt slentrianmässigt uttalande om vad man kunde få inta till kvällen om man var snäll tjej.
Japp, morot (ok, glasspinne) och piska fungerar båda lika bra när man har barn som lärt sig orsak-och-verkan.

Skönt att föräldraskap är så simpelt numera.*


*för alla som inte är lika mogna/vana som våra döttrar - såsom äldre generationer: ironi är ett starkt inslag i denna familj...