2011/12/15
Nähä
Ingen av er höll tummarna? Eller så hjälpte det helt enkelt inte. Ungefär samtidigt som nedanstående inlägg skrevs blev pappa stadigt sämre. Från och med lunchtid och framåt låg han däckad uppe i sovrummet. Mamma stod emot jetlagen ännu en dag (trots rätt dålig nattsömn hittills) och gick och lade sig vid ca 23. Ett par timmars halvsovande blev det, ackompanjerat av pappas feberyra i rummet bredvid. Låter rätt brutalt att låta honom yra i fred ett par timmar? Nja, då har ni inte levt med Christian Howard. Ni vet det här med att "när män blir förkylda blir de riktigt förkylda"? Chris har tagit den formeln och upphöjt med 100. Ända sedan Elicia började förskolan (2005) och började dra hem dagis-virus har hennes far med jämna mellanrum blivit totalt utslagen; hög feber, igentäppt hals, illamående. Han kan varken äta eller dricka ordentligt och blir supersvag. Och om man redan är en person som talar i sömnen och kan agera hysterisk sömngångare om hans natt blir störd är feberyror inget man undviker. Mamma är med andra ord ganska van... Skillnaden den här gången var dock att han redan haft sin dunderförkylning veckan innan, varit småkrasslig med oss andra under resans första dagar, men verkat vara på bättringsvägen. Och så steg febern supersnabbt och högt igen. Vid 2-3 på natten gick mamma in till honom och fick skedmata sorbet, då han inte längre fick i sig vatten ordentligt. Vid 4 insåg vi båda att det inte höll längre: han var helt uttorkad och med tung andning och hög feber. Mamma ringde farfar Rick, som hade tänkt sätta sig i bilen till Melbourne några timmar senare, men nu fick åka in till Adelaide för att köra sin son till akuten istället. Och Rick som inte sett Chris sjuk förut blev nog riktigt förskräckt när han väl kom... Och så här illa har det ju faktiskt aldrig varit. Ovillig att lämna två sovande flickor i icke-svensktalande händer fick mamma oroligt stanna kvar i lägenheten, för några timmars oroligt vakande. Till slut ringde dock farfar och kunde meddela att Chris mådde bättre, hade fått dropp och syrgas och tagit prover. Vid 11 på förmiddagen fick han äntligen komma tillbaka till två vakna tjejer och en zombie-sambo. Tyvärr kunde läkarna inte ge klart besked om vad som orsakat tillståndet och nu - ca ett dygn senare - ligger han fortfarande i feber, nu med tjock hals som tillägg. Meaning? Att mamma, Elicia och Tienne snart sätter sig på flyget till bröllop i Melbourne utan brudens bror... :-(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ojojoj, vilken start på resan. Vi tänker på er och skickar Bli-Snart-Bättre-kramar.
Skicka en kommentar