Gilla

För ett tag sen klagade mamma på vad som uppskattades och uppmärksammades på Facebook. Men igår slog hon faktiskt gilla-rekord med en statusuppdatering som inte alls hade med något av det tidigare diskuterade att göra:

Det kändes trevligt.

Tills vi insåg att det som står faktiskt är att Christian Howard är galen. Men, men...

Gilla är fint.

11 år tillsammans är också fint.

Fira gjorde vi - enligt en vana som nog numera kan klassas som tradition - inte alls. Eller jo, vi gick faktiskt ner på stan och åt en mysig grekisk lunch. Men det var egentligen för att fira att pappa blev 29 år gammal dagen innan (något som vi, inte heller, hade firat).

Gott var det, om än utmattande. Och då inte för att Tienne valde att få ett skrikanfall precis när hennes enorma laxbit anlänt, mitt i fullsatt-lördagslunch-tid - och sedan blev glad men då lyckades förflytta det mesta av fisken och riset till golv och bordsskiva, varför vi nu aldrig mer vågar visa oss på restaurangen igen (synd, det var bra mat och service, för en gångs skull i Lund). Nä, tröttheten som övermannade oss berodde mer på att vädret utanför nämnda restaurang inte var det minsta grekiskt. Snarare väldigt skånskt, med isande vindar och grå skyar. Våren vi upplevde (inbillade oss?) några dagar är tydligen slut. Och det där mysiga strosandet på stan (som aldrig är mysigt när man som vi 1) inte gillar shopping-hets 2) har en 2-åring i vagn med oss) blev det inget med. Istället åkte vi hem och sov bort eftermiddagen.

Men vet ni va? Det är också rätt fint.

Obokade helger ska inte underskattas.

Men nästa helgs fira-mormors-50-års-dag-i-Nykvarn hoppas vi såklart ändå blir fin.