Nostalgi

Miss you, girl!

Nostalgi har onekligen en dubbel klang. Ibland lite rosaskimrande sådär. Och ibland bara grumlig och ful. I alla fall när det finns saker man hellre glömmer än minns.

Men Milla påpekade faktiskt något viktigt i sin kommentar till föregående inlägg. Det ack så enkla: "Tänk allt kul vi haft!". För det är trots allt alltid värt att minnas. Att det funnits minst lika många fina stunder som mindre angenäma minnen.

Efter att mamma och pappa tillbringat ett dygn i pappas gamla barndomshem i Tumba klingar nostalgi ganska ljuvt. Ibland är det mysigt att blunda och leka tonåring igen. Man kan ju liksom välja de fina delarna då. Sovmorgon, bilturer med bara två i framsätet, bio och godis, snabbmat framför tv:n, mera godis (fast klockan redan passerat midnatt) o.s.v. Och glädjen i ett föräldrafritt hus! (hoppas helgen i Visjö är trevlig, farmor och farfar!)

Ja, för det är trevligare att tänka "föräldrafritt" än "barnfritt". Mer ansvarslöst. Och det måste väl till och med mammor och pappor få leka ibland?

(I alla fall om barnen leker minst lika angenämnt hos ansvarsfulla morföräldrar...)

Man kan välja att sakna de fina sakerna i livet ibland.

Och det är nyttigt att få sakna de två finaste också! (även om vi vet att ni inte saknar oss, E & T...)

(Att vi idag ska fira mormor Anettes 50-årsfest känns inte nostalgiskt. Att minnas 40-års-diton så tydligt känns bara obehagligt!)