2013/05/14

Conundrums

1) Hur lyckas en människa jobba 50 timmars veckor, ta 50% av ansvaret för hem och barn , producera en komplicerad avhandling - och samtidigt ha tid att socialisera sig till en bekantskapskrets som knappt ryms i hans bostad? Ja, folk som faktiskt uttryckligen vill träffa honom?
Testing, testing: några bord och stolar får vi nog in... 
(Och det går uppenbarligen bra att även sitta på de förstnämnda!)

2) Hur kan en man - till en kvinna - säga saker som "Lugna ner dig lite", "Ta något lite lättare till lunch" och "Du borde nog komma iväg på det där träningspasset", utan att framstå som en manschauvanist (alternativt sadist)? Samtidigt som han dessutom kallt konstaterar att han inte tänker tillåta henne det hon allra helst önskar? Och får det att framstå som den ultimata kärleksförklaringen?

Tja. Det är onekligen ett sällsynt exemplar vi girls fått tag på i pappa.
Hur han orkar? Jag vet faktiskt inte. Men jag vet att jag tänker försöka få honom att sova åtminstone någon natt innan den 14 juni.

(Och som du sa älskling, det är mitt ansvar att vi inte vaknar upp försent, ännu en gång...)

2 kommentarer:

mamma Lilian sa...

Det måste vara superföräldrarna han har................

L* sa...

Jag börjar nästan misstänka något sådant också!
Det, eller något med vattnet i Botkyrka... ;-)

Oavsett, vi tackar och bockar för att ha honom i familjen!