Revansch x 2

Brittsommaren hälsar på även Lund lite smått, så det där med att serveras kallt håller inte -men revanscher upplever vi likväl just nu:

Vedergällning nr 1 tillfaller oss, i form av cirkus 1300 kronor och en ursäkt. Alltid nåt när hyresvärden hjälpt till att förstöra ens ägodelar! Vad som hände? Vi skickade in både försäkringspapper och klagomål utan svar från LKF. När Chris till slut ringer upp får vi höra att några sådana mail eller papper har de minsann inte mottagit. Rejält uppretad stegar då mannen in på närmsta kontor och kräver svarm (från en stackars receptionist som säkert inte hade med saken att göra). Efter detta ringer äntligen telefonen och vår områdeschef beklagar det inträffade. Hon medger att det inte är en ursäkt, men att de haft "personalproblem" (som typ killen som tyckte jag skulle dumpa allt gammalt skräp som blivit förstört och glömma det, kanske?). Försäkringspapperna hamnade också rätt och igår kom en utbetalning, som visserligen inte motsvarar värdet av allt det förstörda (hur fyndkänslig mormor än varit genom åren!), men ändå gav lite upprättelse.
(För övrigt har pappa nu staplat alla våra kartonger i källaren så säkert det går - efter att ha först paketerat innehållet i platspåsar!)

Revanchs nr 2 var av det sämre slaget och utfördes inte av någon av oss personligen, men däremot av mammas egen kropp. Ni minns de där -3,75 hon blivit av med? Nja, efter några veckors alltmer besvärande vardag kunde igår konstateras att de numera bara är -2,5. -1,25 i synfel har hornhinnan bestämt sig för att behålla (än så länge). Så nu är det till att famla sig fram innan kliniken fixat nya glasögon... (eller tills hon orkar göra om operationen när det är tillåtet om 6 mån...). Borde i för sig varit väntat, såsom denna kropp tidigare alltid motsatt sig medicinska ingrepp av olika slag. Gott läkkött låter kanske positivt (jo, att föda barn utan att det känns/syns efteråt är ju rätt praktiskt), men inte i detta fall (eller som när snittet efter en hudoperation läkte ihop så snabbt att trådarna från stygnen fastnade...). Jättetråkigt faktiskt.
Men på den positiva sidan: nu kommer jag känna igen mig bättre när vi kommer till Australien!
(Första gången blev linserna förstörda av fukt och sand - och andra gången befann jag också i en slags dimma... Och nu kan ingen säga vad ögonen är med på.)