Tre tillägg

Med anledning av gårdagens inlägg:

1) Mamma vill helst dementera att hon skrev texten nedan, med tanke på den orimliga mängden svenska skrivfel. Visserligen skrivs allt här på bloggen rakt från hjärtat och brukar aldrig korrekturläsas, men att skriva i sådan hast och med så mycket grammatiska- och meningsbyggnadsfel är ju ändå lite över gränsen. MEN; i enlighet med vad vi försöker uppfostra Elicia till - det är okej att lämna ifrån sig saker som inte är tipptopp. Därmed ändras inget i texten nu i efterhand (även om det kommer innebära mardrömmar, alternativt helt utebliven sömn, några nätter...)

2) Scoutläger-exemplet som illustration för skillnaden mellan E och mamma var aktuellt och bra. Men det finns faktiskt en bättre anekdot:
När vi i slutet av sommaren var på konsert på Sofiero tillsammans med moster frågade denna E om vad hon ville bli när hon blir stor.
"Dansare och sångare", blev svaret givetvis, från den dansanta damen.
Mamma log och lade sig i samtalet med ett:
"Ja, då kan du kanske jobba sådär som tjejerna som står där bakom och sjunger", med en nick mot Winnerbäcks doakör. Nöjd med att uppmuntra dotterns drömmar om en kreativ karriär.
Moster småler dock överlägset som om hon vet vad som kommer att komma (jepp, lilla Lotta var nog lite olik sin syster också.)  Barnet tittar förvånat upp:
"Vaddå bakom? Jag ska stå längst fram!"
Såklart.

3) När vi ändå inne på både språk och olikheter mellan mamma och E; det är dags att vi avhandlar det här. Om de där grejerna gjorda av gummi som överanvänds av vissa och underanvänds av andra (nähä ni, inte det ni tänkte på!): det som vi på engelska kallar "eraser".
Mammas tydligaste minne från gymnasietiden - utöver det där med lärdomarna, vänner för livet, mötet med hennes livs kärlek etc - är första gången hon behövde ta bort något hon skrivit med blyerts och bad vännerna att "skicka ett sudde". Bästa Jenny höjde ögonbrynen, krökte läpparna i ett hånfullt leende (obs: talking Jenny - hånfullhet är inte direkt något som kommer naturligt!) och sa silkeslent: "Ja, fast kanske utan "e" på slutet?". Tydligen hette det som vi Nykvarnslantisar kallade "sudde" i Botkyrkabarnens vokabulär ett "sudd"...
Men hämnden är ljuv - oavsett vem man får chans att utkräva den av - och sisådär 13 år senare (häromveckan) fick mamma chans att själv höja ögonbrynen och le hånfullt. Hon gick nämligen runt i en bokhandel med E, varpå flickan påpekar vilket "stort suddi" de sålde där... I? Vad är det för fel på skåningar???
(och då har vi inte ens börjat prata om "bullar", "ihopa", "bytat", "navlen" "målln"... (översättes för vanliga svenskar som "frallor", "ihop", "bytt", "naveln" och "mååln")

Nämnde mamma att hon aldrig upplevde att hon och hennes föräldrar kunde ha lika stort utbyte som hon och E har, på grund av de var mer olika henne (se "Unik")? Vi kan väl konstatera att hon kommer få betala tillbaka det när den där till höger blir större... (där snackar vi liksom inte bara lite högre grad av sjävförtroende och konstig dialekt - she's an alien!)