2012/02/28

O-Gilla

Nä, nu måste jag få sparka in en öppen dörr. Att Facebook är en stor samlingsplats för mänsklighetens bekräftelsebehov är väl redan allmänt känt. Jag är väl inte bättre själv, som har en aktiv profil i nätverket. (Och det ÄR ett praktiskt forum för att hålla kontakt med vänner och bekanta.). Men när jag lade in nedanstående som min status var jag naiv:

Jag tyckte T hade varit rolig. Att det är kul hur bra hon pratar vid det här laget och hur språket tar sig sina uttryck. En liten “sagt-ur-barnamun”-anekdot jag ville dela med mig av.

Men mer än hälften av kommentarerna jag fick handlade istället om mig och min kroppstorlek. Om att jag ju inte alls var en elefant.
Bekanta kände sig tydligen manade att bekräfta för mig att jag inte väger 5 ton. Som om jag varit ledsen på riktigt. Som om jag tagit illa upp av att min 2-åring jämförde mig med ett djur hon lärt sig namnet på.
3 personer tog texten för vad den var. 2 män och 1 förskollärare (tillika min mor och 2-åringens mormor).

Ja, jag kanske drar just detta lite långt, men jag tycker det säger lite om en skevsynthet vi har i samhället idag. Hur fokus blir fel. Hur vi ser fel saker – eller inte ser alls.

(När jag hög på träningsendorfiner en vecka tidigare var lika naiv och skrev om att jag kört ett första Body Pump-pass på 5 år fick jag fler “gilla”-tryckningar än någonsin, från alla möjliga människor. Jag tror väldigt få tryckte på sin knapp för att de delade min glädje över att överhuvudtaget vara frisk nog att kunna använda kroppen…)

Jag tror inte heller det handlar om just mig.
Men det här är vår blogg, så här SKA jag bekräfta mig själv! :-)

p.s. jag vet att ingen av de nämnda kommentatorerna menade något illa. jag kan bara inte låta bli att uppmärksamma detta, i min sorgsenhet över att det blir så här. d.s.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hm, ja, tydligen så missuppfattas det åt båda hållen så du satte nog huvudet på spiken. Min kommentar tyckte jag handlade om T, hennes personlighet och hennes förkärlek för ironi som behandlats i bloggen tidigare. Och inget annat än det, men det missuppfattades tydligen det också ;)

//Stolt moster till lilla T med den stora personligheten

Milla sa...

Mohaha, jahadå, tror jag hajar din ironi. men är väl för att jag själv är likadan. Och sååå nice, att veta att vi hörs av så här ibland nu och då, trots att jag är en antifejanperson. Tänka sig att det går att hålla kontakten ändå.. Men det blir väl med några färre pers, men ack så betydelsefulla!
Saknar er, puss puss å puss

L sa...

Malin: du har tydligen varit ifrån politiker alldeles för länge redan - annars hade du förmodligen genast känt igen angreppet "ta fakta och vrid den till det som tjänar ditt syfte bäst". Jag minns mycket väl att vi diskuterat T:s ironiska sida och förstod vad du menade. Jag var dock ändå förbannad och valde att inte räkna din (neutrala) kommentar till de "goda". För övrigt tillhör du personerna (läs: småsyskon) som jag ändå räknar med säger klumpiga eller dumma saker, så du hade varit förlåten either way.

Milla: håller med totalt, glad att ha dig som läsare (även om det är roligare att vara DIN läsare) - och vi känner oss helt klart utvalda! Vissa saker från det förflutna vill man trots allt inte tappa... så säg till om bloggen börjar bli för boring, jag är redo att klistra in neonbanners och lättklädda herrar eller nåt om det så håller dig kvar! ;-)

L sa...

p.s. Med "förbannad" avses i första hand "på mig själv" och i andra hand "på samhället i stort" (micro och makro-förbanning) och inget annat. Förbannat vad svårt det ska va att komma fram i text... Det är ju nästan som om man skulle behöva vara slipad för att bli politiker. d.s.